Jag är hemma, hemma hemma hemma... kan inte fatta det, jag sov i min egen
säng inatt med min älskade pojkvän. Jag är fan hemma i sverige, det är helt
sjukt hur mycket man kan uppskatta sitt hem, sin familj och vänner.. helt
underbart.

Det var en sjukt lång dag igår som började med att jag steg upp klockan 05.30,
för att göra mig iordning och packa det sista innan taxin som jag beställt dagen
innan (men hade ingen aning om det blev rätt, eftersom han i telefonen kunde
typ inte engelska, så försökte på franska) skulle komma. tjugo över sju stod jag
utanför huset i ett kolsvart mörker, utan några gatulysen.. jag var superrädd att
något hade blivit fel och att taxin inte skulle komma så att jag skulle missa planet
och behöva vara kvar där..... superrädd som sagt.
Men halv sju så kom den, blinkande med massa ljus på bilen, så kom den till slut,
då vart jag helt plötsligt rädd för att bli kidnappad eller något... det var ju alldeles
mörkt ute, inge gatulampor eller något, och en stooor, lång, mörkhårig man kom
ut ur bilen, och jag sa: ähm.. airport. jag vart som helt stum, tänk om detta var
sluuuteet?!!? haha, drama queen jag känner mig nu såhär i efterhand, men då var
jag vettskrämd. jag tog mig iaf till flygplatsen och kom iväg med flyget mot paris,
lyckades hitta rätt buss som skulle ta mig från Orly airport till Charles de Gaulle
airport, och då jag väl kom till De Gaulle, var jag jättehungrig.. jag kånkade runt
på tre väskor och var hungrig.. jämorrns.. det fanns bara restauranger där, inga
typ "pressbyrån" eller något.. så jag gick iaf in på en av restaurangerna och såg
att dom hade sånna här inplastade mackor, så jag beställde en sån och vatten.. och
täknte att jag kunnde stoppa ner det i väskan för att kunna frakta det till första
bästa bänk.
Då började ju hon i kassan stapla upp ett glas öppnade vattenflaskan, och allt möjligt
så jag hade ju inte mage och ba: NEJ! gör inte så.. så ah, där stod jag med tre väskor,
och en bricka som jag skulle försöka få till något bord. och man vill ju som inte lämna
någon väska någonstans, det finns massor av tjuvar där.. så jag försökte balansera
brickan på min resväska och styrde väskan mot ett bord, fyyyndigt olivia! åt upp
mackan och bara tog det lugnt, tills det var dags att checka in och gå in genom
säkerhetskontrollerna och kolla lite i tax freen.. jag orkade inte köpa något, men till
slut tänkte jag ändå köpa en bok att läsa, eftersom jag inte tkr att det är speciellt
jobbigt med engelska nu förtin så köpte jag en bok på engelska som verkade bra,
men då jag väl satt mig ner, orkade jag inte läsa något alls. hahah, så bortkastade
pengar, men jag får väl ta och läsa den någon dag.. japp, sedan satte jag mig vid
min gate och väntade.. och tror ni jag blev glad eller, höll nästan på att brista ut i
gråt. Det var jättemånga där som pratade svenska!!!! och jag höll på att dö av glädje,
så jag satt där och njöt av att höra svenska, hahah. låter askonstigt, men det var en
sån härlig känsla..

Sedan lyfte flyget från Paris & Frankrike, och några timmar senare landade jag i mitt
fina, underbara och goa sverige. Dom pratade SVENSKA i högtalaren på Arlanda,
inte franska, utan svenska... var så skönt. att inte behöva översätta tre ggr i huvudet
innan man skulle förstå. underbart.. jag hämtade ut bagaget, växlade mina euro till
svenska kronor och gick för att checka in IGEN. Underbart, sista flygresan..
På flygplatsen i Umeå, var jag helt död. Mitt huvud vart som helt borta, jag fattade inte
att jag var hemma, fattade verkligen inte. Då jag gick in igenom portarna till bagage
utlämningen där pappa skulle stå och vänta på mig, för att sedan få åka hem så möttes
jag av en konstig syn... vänta nu, tänkte jag, det är ju Jonas. (mammas pojkvän) .....
och pappa? och när jag helt kom in i hallen, såg jag en stor skylt där det stod:
VÄLKOMMEN HEM, OLIVIA!
Pappa, mamma, Jonas, Oscar, Synnöve och Sigge var där... Jag höll på att ramla omkull
av glädje. Jag var hemma. Jag är hemma..

Fast jag sitter hela tiden och tror att jag ska vakna upp och att alllt var en dröm och att
jag är kvar nere i Biarritz.

Mamma kommer snart och hämtar upp mig.. Ska ut till mina vovvsingar.