Självklart är jag huuur glad som helst egentligen. Och hur taggad som helst. Men när alla dessa hejdå'n läggs lager på lager på lager, känns det ju faktiskt lite vemodigt också. Självklart vet jag ju att det "bara" är ett år. Men.. det är ganska lång tid att vara borta från världens bästa familj och världens bästa vänner. Men jag kommer ju att ha världens bästa år också! Men idag tillåter jag mig själv att vara lite ledsen, för konstigt vore det ju annars..